Vårlördag i Gornji grad

Den gångna lördagen var en dag av sol och värme. Londi och jag gick till fots in till Gornji grad bara för att det var roligt att gå. På Trg bana Jelačića hade vi stämt möte med Güldane, min turkiska kollega. Vi var där en kvart för tidigt alla tre och så gick vi upp till Tkalčićeva och satte oss i ett av utekaféerna. Güldane och jag drack kaffe och Londi vilade i skuggan under bordet. Güldane talade om Jungfrutornet i Bosporen, om myterna kring detta torn på ön mellan världsdelarna, om tornet som flickan, om tornet som platsen där flickan hölls fängslad, om blickarna hit och dit mellan kontinenterna, om årtusendenas gång:

‘In truth everything and everyone

Is a shadow of the Beloved,

And our seeking is His seeking

And our words are His words…

We search for Him here and there,

while looking right at Him.

Sitting by His side, we ask:

‘O Beloved, where is the Beloved?’

Rumi

Efteråt gick vi upp till Gradec och tittade ut över staden

och så bar det av nedåt igen – i solkskenet.

6 tankar om “Vårlördag i Gornji grad

  1. Så fint, Bodil! Och en vacker dikt av Rumi. Jag älskar hans dikter, men det kanske du redan har sett.
    Här börjar det våras.. äntligen!

  2. Ja, Marlena, jag vet att du tycker om Rumis dikter. Och Güldane lät mig läsa den här dikten efteråt, efter den här härliga vårsolsdagen.

  3. Ja, det var fint att mitt i jordens ohyggliga oro höra en mystikers röst.

    Som ”var är den vän som överallt jag söker…” i persisk klädnad.

  4. Låt oss läsa den dikten/psalmen:

    °°

    Var är den vän som överallt jag söker?
    När dagen gryr, min längtan blott sig öker;
    När dagen flyr, jag än ej honom finner,
    Fast hjärtat brinner.

    Jag ser hans spår, varhelst en kraft sig röjer,
    En blomma doftar och ett ax sig böjer.
    Uti den suck jag drar, den luft jag andas,
    Hans kärlek blandas.

    Jag hör hans röst, där sommarvinden susar,
    Där lunden sjunger och där floden brusar;
    Jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
    Och mig hugsvala.

    Likväl ett töcken mig från honom stänger:
    Min bön men ej min blick till honom tränger.
    Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
    Intill hans sköte!

    Ack, när så mycket skönt i varje åder
    Av skapelsen och livet sig förråder,
    Hur skön då måste själva källan vara,
    Den evigt klara!

    O ljusets, fridens, salighetens källa,
    När skall för mig din rena våg uppvälla?
    Vem förer mig till dina friska flöden?
    Den stilla döden.

    Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka.
    Dig vännen vinkar: du skall se och smaka
    Hur ljuv han är och sjunka i hans armar,
    Som sig förbarmar.

    Snart till den strand där böljor sig ej häva
    Lik arkens trötta duva skall du sväva,
    Till herdens famn lik rädda lammet ila
    Och där få vila.

    °°

    Johan Olof Wallin

  5. Hi Bodil,
    Thank you very much for your beautiful share.
    I love my photgraph with Londi.
    I want to thank you for the beautiful half an hour coffee break with you today.
    Hope we will meet again.
    Seninga one of my favourite poems:

    I Can’t Tell

    If I cry, can you hear my voice,
    In my lines;
    Can you touch,

    My tears, with your hands?
    I didn’t know that songs were this beautiful,
    Whereas words were this insufficient
    Before I had this trouble.
    There is a place, I know;
    It is possible to say everything;

    I am pretty close, I can feel;
    I can’t tell.

    Orhan Veli KANIK

  6. Thank you, Güldane, for the poem and for the story you told me today. I will ask you about some of the details again, because I want to be able to tell it to someone else. Maybe even here.

    PS Londi looks bigger than you in the photo!

Kommentera