Treviso ligger rakt norr om Venedig i regionen Veneto. Före vår tideräkning och före romarnas tid här var Treviso en stad i de gamla veneternas rike. Genom bebyggelsen flyter floden Sile, som också sätter sin prägel på stadens utseende.
Precis som Comacchio är Treviso ett slags Venedig i liten skala, men de båda städerna bär liksom varsin sida av Venedig i sig. Comacchio är trängre, hetare (åtminstone på sommaren), brunare och på något obestämt sätt vildare; vattnet i kanalerna ter sig tjockare och människorna på gatorna verkar nästan tillhöra en äldre tid. Comacchio luktar fisk och andas medeltid och bär en underjordisk, djupt jordisk lockelse i sig. Treviso är ljusare, här växer höga träd, vattnen är vidare och blågrönare och de är hela tiden i rörelse. Husen speglar sin vithet i dem. Allting här förefaller nordligare (i verkligheten är det inte långt mellan de båda städerna), glesare och mera rentvättat – och på ett eget vis grönvitt. Båda vilar i sin skönhet.
Se här några bilder från detta ljusare och glesare Venedig:
Via Canoniche – golvmosaiker från början av 300-talet e. Kr.
Nu börjar jag hitta själv här ”Under pausträdet”.
Navigare necesse est, vivere non est necesse!
Nåja, kanske inte helt sant med alla dessa vingklippta ordstäv.