Nina Cassian: Bröllop

För en tid sedan, jag vet inte riktigt när, stötte jag första gången på Nina Cassian. Hon tittade på mig från en tidningssida, så här:

och berättade något om tiderna och åldrarna, om att hon alltid rört sig fritt mellan dem. Nu har jag läst hennes diktsamling ”Mirakelkvinnan”, nej, egentligen är det ingen diktsamling utan en sammanställning av hennes dikter från olika delar av livet, från olika åldrar och tider.

Nina Cassian föddes 1924 i Rumänien, men sedan 22 år bor hon i USA. Hon skriver främst lyrik men har också givit ut barnböcker och dessutom är hon översättare. Av många betraktas hon som en av Rumäniens mest framstående poeter.

Dikterna i den lilla volymen ”Mirakelkvinnan” handlar om livet, kärleken, konsten, om att vara människa och om tidens gång. Texten är egensinnig och fylld av livligt färgsprakande bilder och djärva tankekast som gång på gång överraskar mig medan jag läser. Det är Dan Shafran som översatt de bångstyriga diktalstren och utan att kunna titta in över den rumänska kanten, vågar jag säga att han har lyckats.

Jag läser en av dikterna:

Bröllop

Ingen brudklänning.
Ingen frack.
Bara hon och han
i vardagskläder,
båda taniga, utmattade
av den intensiva älskogen före beslutet.

De märkte inte borgmästaren,
de märkte inte vittnena.
De såg på varann
i en orörlig inre dans.

De flydde efter ceremonin –
vilken ceremoni?

Som i en målning av Chagall flög de över staden.
De återvände aldrig.