Ursäkta bilden, men jag vill ändå ha med den som (suddigt) bevis. När Londi och jag skulle åka tillbaka från Slovenien i tisdags kväll steg vi på i Dobova, den slovenska gränstationen där det brukar vara fullproppat med beväpnade gränsvakter. Den här kvällen var det mer stillsamt. Visst såg jag spridda grupper med uniformerade män och kvinnor, men tåget vi klev på var ju på väg ut ur EU, så det var väl inte så noga med kontrollerandet. På dörren hängde en skylt som sa Siegen-Zagreb. Siegen ligger så vitt jag vet någonstans i Rhenlandet och är väl inte någon särskilt stor stad, konstigt att ha det som utgångsstation men det finns väl något skäl.
I alla fall gick vi in i första bästa tomma kupé. Jag satte mig och Londi la sig på golvet. Efter en stund strömmade den vanliga passkontrollgruppen in och besåg våra pass. Och strax efter att tåget satt sig i rörelse kom konduktören och godkände våra biljetter. Just när han lämnade oss fick jag syn på skylten i fönstret till vår kupé. ”Dienstabteil / Kein Eintritt” stod det och ”Service compartment No entrance”. Vi är tydligen i tjänst här, Londi och jag, tänkte jag lite förstrött (den slovenska dagen hade varit fylld av mat och vin och bakverk och dimma och berg och jag var lite trött), så vi satt kvar. När vi ungefär fem minuter senare kom till Savski Marof på den kroatiska sidan vällde det in en ny grupp gränsvakter, den här gången med rödvitrutiga emblem. Mitt pass stämplades och Londis betittades. Så gick de ut och en liten stund senare kom biljettkontrollören och gjorde sina yrkestypiska gester. Ingen sa något om vårt kupéval. Vi var helt klart i tjänst på det här tåget Siegen-Zagreb.
