Blogg

Upprätte ormen

Ja, jag har visst snubblat in i ett slags Malmberg-period igen. Här har jag bara diktsamlingen Under månens fallande båge (1947) så det är den jag läser om och om igen. Den dikt som just nu sysselsätter mina tankar är ”Upprätte orme”. Redan titeln oroar och sätter föreställningar i gungning. Och hur kommer det sig att denna aviga skapelse får bära skönhetens krona? Och sanningens ära förkunnas av ljugande munnar. Vanärans hemliga mästarstämpel? I det här dystra templet får man springa hit och dit i gångarna fylld av ostillbar oro.

Upprätte ormen

Upprätte ormen
bär skönhetens krona.
Härligt ur avgrunden
strängarna tona.
Hymnen som sanningens ära förkunnar
sjunges i djupet
av ljugande munnar.
Osedd av ögon
fast mejslad i lönndom
för evigt för evigt –
vanärans hemliga
mästarstämpel
präglar den stenen som bär ett tempel.

Här kan jag inte ställa upp något annat tempel än Hefaisteion för där finns så mycket fördolt. Det är det hemlighetsfullaste templet.

Dimmans årstid

Nu råder sedan ett tag den melankoliska fuktkalla dimmans årstid här i Zagreb. Det är inte egentligen mörkt men allt är insvept i en gråmelerad suddighet. Vill man komma ut ur den måste man upp på bergen, men just nu räcker det inte med sådana relativt låga toppar som Sljeme, Japetić eller Veliki lovnik. Man måste nog till Velebit eller till Slovenien.

Jag tittar ut genom sovrumsfönstret på skyskrapan som förenar sig med luftens gråhet och ändå behåller sin hårda kontur. Jag ser att björkarna börjar tappa sitt guld och som en mörkbrun risboll anar jag skatboet som varit dolt ända sedan sommargrönskan höljde in det i sitt lövrika virrvarr. Ni minns kanske vårens skatfröjder här? Då rådde en underbar pica-pica-aktivitet för öppen ridå bland kala grenar. Nu har vi bara den ensligaste delen av årsvarvet kvar tills vi är där igen.

°°

Det är en tid då man kan vilja drömma sig bort och jag väljer att gå genom en öppen port in i Ferrara, in i Giorgio Bassanis Ferrara och andras.

Vukovar-dagen igen

De senaste dagarna har lyktor ställts ut längs Vukovarska igen precis som förra året. Igår var själva årsdagen för slaget vid Vukovar och det har nu gått 20 år. Några av mina studenter från Slavonien kom inte till gårdagens lektioner. De hade åkt hem till släkten för att högtidlighålla dagen och tillsammans minnas offren för massakern.

Londi och jag gick vår kvällsrunda utmed Vukovarska för att jag ville titta på lyktraderna. Det var ganska ödsligt ute, bara då och då strömmade det förbi en grupp bilar som just släppts förbi trafikljusen. Stod lyktorna lite glesare i år än förra året eller var det inbillning? Eller stod de kanske tätare vid en annan del av den långa långa gatan?

°°

PS Salongen har en ny text.

Grottspindeln

Grottspindeln

I grottans
midnatt
– i mögelfukten
i källardunklet
där växte sakta
ditt eviga näts
fin-nerviga
heliga blomma.
Spinn spinn spindelmor
du lydiga fromma. . .

Spinn spinn spindelmor.
I årmillioner
spunno de fromma spindlarna
samma mönster.
– I samma maskor
fångades samma himmelska
bevingade spis
skickad
av spindelgudarne.
– Dem ske pris.

Spela spela spindelmor
på dallrande trådar
mörka uråldriga sånger
för barnen
dina
som vila i sina
svävande
fina
kokonger.

Allt vore frid
och aldrig skulle
en rysning gå
genom det levande nätet
– om icke
då och då
för flyktiga stunder
världsägget
plötsligt rämnade
– öppnande sig
mot glittrande fasor
gåtfulla
grymma
blå. . .

Bertil Malmberg

I den här diktens nät fastnade jag sent igår kväll. Jag klängde omkring bland stofernas långa trådar och gladde mig andäktigt över spindelbarnen ”som vila i sina svävande fina kokonger”. Och ”det levande nätet” omslöt mig och blev min flyktiga värld.

Ut ur nuburen

Efter ett uppehåll på fem-sex månader har jag börjat ta privatlektioner i kroatiska för Jasmina igen. Om jag fortsätter att skylla på att jag har för mycket att göra blir det aldrig något av, tänkte jag och fattade detta beslut. Kanske kan det bli lite fart på inlärningen nu. Jag har ju ändå under den här perioden kommit att få en del språkfönster öppnade genom ren nötning. Fler och fler ljudklumpar har blivit till begripliga fraser.

Mitt mål med denna ”första” lektion var att få nycklar till det förflutna och till framtiden. Jag ville äntligen komma ut ur nuburen. Jag hade sett en lapp på ett träd i parken där det stod ”Jeste li vidjeli ovog psa?”. Ovanför texten fanns en bild på en hund. Jag hade tytt texten till ”Har ni sett den här hunden?” (Jag hoppas att hunden kommit till rätta!) och det visade sig vara riktigt. Och Jasmina gav mig systemet:

en form av verbet ”biti” (vara) i presens + verbet (man vill använda en förfluten form av) utan infinitivändelsen -ti men i stället med någon av följande ändelser:

mask sing -o
fem sing -la
mask plur -li
fem plur -le

Enkelt alltså! Fast just vid sådana här verb med ”j” i stammen (”j” är det värsta i kroatiskan, det höljer in språket i ett slags svårgenomträngligt ludd) blir det en aning krångligare:

ms Vidio sam ovog psa. (Jag har sett den här hunden.)
fs Vidjela sam ovog psa.
mpl Vidjeli smo ovog psa. (Vi har sett den här hunden.)
fpl Vidjele smo ovog psa.

Men om jag tar ett verb utan ”j” följer det regeln glasklart. Till exempel kan jag ta verbet ”pisati” (skriva) och säga ”Jag/Vi har skrivit ett brev” på det här viset:

Pisao sam pismo.
Pisala sam pismo.
Pisali smo pismo.
Pisale smo pismo.

Vid sidan om tornar emellertid ett annat problem upp sig och det är det här med ”aspekt” – rör det sig om pågående eller avslutad aspekt? Man använder olika verb för de båda aspekterna. Till exempel heter skriva i pågående aspekt ”pisati” och i avslutad aspekt ”napisati” och se/titta heter ”gledati” i pågående aspekt men ”vidjeti” i avslutad. Ja, här finns mycket kvar att upptäcka.

Men jag ville ju se in i framtiden också och det visade sig vara lättare än att betrakta eller orda om det förflutna, fast det här med aspekterna finns ju ändå förstås. Man tar helt enkelt en presensform av verbet ”htjeti” (vilja, skola) och sätter den efter infinitiven av det verb man vill ha i futurum, fast verb som slutar på -ti i infinitiv (de flesta verb alltså) släpper då sitt -i. Liten komplikation där också som ni ser och det verkar dessutom som om denna lilla sak bereder kroaterna själva bekymmer.

Pisat ću pismo. (Jag ska skriva ett brev.) pisati=skriva
Ići ću kući. (Jag ska gå hem.) ići=gå

Om man inte sätter ut personliga pronomen för då faller inget -i, eftersom ordföljden då ”förstås” blir en annan:

Ja ću pisati pismo.

Om man nu skriver brev numera, fast jag kallar ofta mail jag får eller skriver för ”brev”.

Blev ni klokare eller var det här bara irriterande?