Kanske skulle de fråga ukrainarna vad de ska ta sig till med

Nyss hittade jag på facebook ett citat från ett brev från Ryssland. Citatet visades för att vi ska förstå att inte alla ryssar är onda eller står på putins sida, att det finns ryssar som känner sig olyckliga över kriget. Slutet av citatet lyder som följer:

"Vi känner fruktansvärd sorg och djup stress, vi är inne i ett chocktillstånd. Nästan allt har förlorat sin mening. Det går inte att förstå hur vi ska kunna leva vidare. Vi vet inte vad vi ska ta oss till.”

Många av dem som läste det här inlägget placerade gråtikoner under texten.

Möjligen är jag brutal eller inte helt rumsren men i alla fall säger jag så här till den sista meningen (”Vi vet inte vad vi ska ta oss till.”):

Kanske skulle de fråga ukrainarna vad de ska ta sig till med.

Bekvämlighetsblindheten

Ibland hör jag människor som gör en som de själva ser det ”moralisk” skillnad mellan att stödja ukrainarna med vapen och att stödja dem med sjukvårdsartiklar. I ett första oreflekterat ögonblick kan detta kanske verka som en rimlig position. Man säger: ”Jag vill inte bidra till kriget, men jag vill hjälpa dem som skadats av kriget.” Men den som säger så ser inte eller vill inte se att det i detta krig handlar om en sida av förövare och en sida av offer för förövarnas grymma handlingar och den här ”tänkaren” kan inte stödja att offret försvarar sig. Denna blindhet, denna bekvämlighetsblindhet! Med öppna ögon ser man att detta resonemang är cynism eller i alla fall väldigt nära cynism, ja denna bekvämlighetsblindhet ligger alldeles bredvid cynismen. Låt oss titta på en bild föreställande en liten ukrainsk familj, en mor, en dotter, en son. Elvaårige Jaroslav tar nu hand om sina mor och sin syster Jana, som fick benen bortspängda vid det ryska terrorattacken mot stationen i Kramatorsk.

Ja, det är bra med sjukvård och stöd till sjukvården, så att man kan ta hand om de lemlästade men vapnen till de angripna är till för att ingens ben ska sprängas bort och det är bättre att få ha benen kvar än att få vård när de är avslitna.

Från folkrepubliken Donetsk 2014

Vi minns Boris Nemtsov, en av de modiga som putinregimen mördade (2015). Här ser ni en bild från en av hans rapporter från Donetsk 2014. Det är de här terroristerna som ryssarna nu försvarar och det är för dessas skull som de nu mördar barn, våldtar kvinnor, sliter sönder kropparna på alla ukrainare de kommer åt att skada. Det är för dem de ödelägger landet.

Och det finns ännu idag människor(?) i Väst som tror på detta och ”förstår”.