Författare: Bodil Z

Ett sportstycke

Bodil Z 7 kommentarer

Javisst, titeln här är ett slags Jelineckerei och strax ska jag hälla upp en portion ur ”Ein Sportstück”. Bitte sehr:

Sport! Det Sport ist die Organisation menschlicher Unmündigkeit, welche in siebzigtausend Personen gesammelt und dann über ein paar Millionen daheim vor den Bildschirmen ausgegossen wird. ja, wie begossene Pudel schleichen die dann am Montag früh wieder in die Arbeit.

Lite Kantigt det hela också, eller hur?

Men det här var bara en krumbukt. Nu till saken: Jag har funderat lite på olika bollsporters namn, utan att googla eller slå upp någonstans, så kanske behöver det jag kommit fram till rättas till. Jag har valt ut tre sporter: hockey, bandy och tennis. Namnen ”hockey” och ”bandy” låter intressanta och lite barnsliga och har väl släkttycke. Så här tror jag att etymologin ser ut hos dem: Hockey spelas med krokig eller hakformad klubba – namnet kommer från engelskans ”hooked”. Bandy spelas med en böjd klubba – namnet kommer från engelskans ”bent”. Och nu till tennis. Här är det lite mer raffinerat, det är inte slagverktyget som fått ge namn åt sporten utan en gest eller en invit. På franska. Någon slår en boll och säger artigt till sin mot/medspelare: ”Tenez!”

bollkatt

Språkplock – carpe linguam och fjälla den!

Bodil Z

Det är dags för ett bloggplock igen och den här gången handlar det om språk – om allt upptänkligt som rör språket. Det kan handla om svenskans ställning i Sverige, om debatten mellan Ebba Witt-Brattström och diverse människor om språkundervisningen i Sverige idag, om undervisning i främmande språk i skolan och på universitetsnivå, om hotade småspråk, om engelskans ställning både här och där, om döda språk och levande, om förhållandet mellan skriftspråk och talspråk, om vad som är fint och vad som är fult, om dialekter, om bloggspråk, ja, här är det bara att fylla på.

Här ett litet utdrag ur presentationstextens dunklaste vrå:

Vid sidan av de breda strömmarna finns det naturligtvis en hel rad blogginlägg som handlar om språkfrågor ur lite andra vinklar – den nyoskiska rörelsen kan nämnas som ett exempel långt ute i den lyckliga periferin. Inlägg om etymologi, om små utrotningshotade språk och om ords betydelse är andra hörn i språkens värld som ibland borstas igenom lite här och där i bloggarna.

Ni vet vad som gäller (annars: lookie länk, per favore). Grip er an verket! Avec plaisir, förutsätter-hoppas jag… Och glöm inte att det går bra att nominera egna inlägg om ni tycker att de hör till plockämnet.

tal

Moravia: Gli indifferenti

Bodil Z

Många år efter den första läsningen har jag nu läst om Alberto Moravias ”Gli indifferenti”.

Gli indifferenti

Det som oroar mig mest med den här romanen, som verkar vara skriven av en desillusionerad och utlevad gammal vivör, är vetskapen om att den skrivits av en mycket ung man – Moravia var knapp tjugo år när han skrev den.

Hela skeendet är sammanträngt på något som påminner om en teaterscen. Det finns bara fem personer och de är fastlåsta vid varandra genom olika sexuella och ekonomiska bindningar – ingen slipper någonsin ut ut sin egen kalkylerande egoism (kanske säger någon emot mig här) och förhållandena mellan dem saknar värme och äkthet. Huvudpersonen Michele – om han nu verkligen är huvudperson mer är de andra – plågas eller plågas kanske just inte på riktigt av sin allt överskuggande likgiltighet och handlingsförlamning.

Under större delen av romanen hasar sig händelseförloppet fram som en serie likartade scener: trista måltider, gräl, känslolösa och ofta lite perversa sexscener (det ska gärna ingå en kvinna med jättestora bröst och överrunda höfter som kräks eller kränks). Nästan identiska scener upprepas eller varieras om och om igen. Grundkänslan är utvägslöshet och instängdhet. Man är inne i en burk och fyller den helt.

Plötsigt i sista kapitlet börjar det hända saker som radikalt eller skenbart radikalt bryter med romanens grundmönster. Michele grips av desperation eller iscensätter ett slags desperationsmim. Han köper en pistol, går hem till Leo, moderns och systerns älskare, och börjar skjuta mot honom, men då visar det sig att han har glömt att ladda pistolen. Det här är den enda scenen i boken som har någon form av liv eller i alla fall nerv, men det rör sig om en kort episod. Strax efteråt är allting lika kvalmigt och trångt igen och boken rinner trött ut i en ännu en lögn eller ännu ett svek…

Ord: Helge Jedenberg

Bodil Z

![Översatt glädje](/wp-content/PICT3/PICT3389.jpg @alignright)Igår var jag en sväng in på mitt favoritantikvariat i Göteborg och köpte med mig några böcker. En av dem är den lilla diktsamlingen ”Översatt glädje” av Helge Jedenberg. Nu tror ni kanske att det var titeln som väckte mitt intresse, men egentligen tog det hela en annan väg. Först upptäckte jag en annan diktsamling av Jedenberg och sedan ytterligare en. Jag läste lite i dem och sedan fick jag syn på den här och det var dikten på baksidan som fick mig att bestämma mig. Den dikten är också den första i samlingen. Här:

Ord

Ord
som villebråd
i gläntans infallsvinkel.
En tveksam rörelse
en ton
sekundsnabb lystring.
Så nära vinst
och oerhörd förlust.

Regnet har rätt
och träden och djuren
och alla de
som aldrig någonsin räknas.
Där finns ett språk
bortom, innanför och hitom
och på bägge sidor
om alla murar.

Jag känner mig så förtvivlat lycklig över den här enkla renheten i språket. ”Tveksam” betyder tveksam, tack! Och ”regnet har rätt”. ”Så nära vinst och oerhörd förlust”.

Else Lasker-Schüler: Jakob

Bodil Z 6 kommentarer

Else Lasker-Schülers dikter ligger framför mig igen. Jag läser ”Hebräische Balladen” och väljer ut dikten ”Jakob” åt er. Stanna lite vid den sista raden…

Jakob war der Büffel seiner Herde.
Wenn er stampfte mit den Hufen,
Sprühte unter ihm die Erde.

Brüllend ließ er die gescheckten Brüder.
Rannte in den Urwald an die Flüsse,
Stillte dort das Blut der Affenbisse.

Durch die müden Schmerzen in den Knöcheln
Sank er vor dem Himmel fiebernd nieder,
Und sein Ochsgesicht erschuf das Lächeln.

oxe
Chagall – detalj av målning

Och här är tavlan enbart obetydligt beskuren:

självporträtt