Barlinek – Berlinchen

I Wolgast köpte jag oss en tvåspråkig karta över Polens nordvästra hörn. Någon gång under de första dagarna i Polen fick jag syn på namnet Berlinchen på denna karta. Vi tyckte att det lät lustigt, så vi bestämde oss för att åka dit. Berlinchen heter på polska Barlinek och den lilla staden ligger rakt öster om Schwedt och rakt söder om Stargard, bara obetydligt sydöstligare.

Ja, så kan man också välja sin resrutt och det visade sig att vi i det här fallet träffat ett lyckligt val. Barlinek/Berlinchen är ett riktigt smycke – i alla fall i solsken – och ”mittpärlan” i detta smycke är det lilla hotellet vid sjön. Här levde vi gott.


blick från balkongen


Hotel Barlinek


promenad utmed stadsmuren


Jezioro Barlineckie/ Nipperwitzsee i morgonljus

Stargard

Ett mål jag lät oss ha under den annars ganska oplanerade polska delen av resan var min Omas uppväxtstad Stargard (numera Stargard Szczeciński). Här är en bild från 1931, då hon inte längre bodde där. Kyrkan till höger är Marienkirche och den till vänster är Johanniskirche, så vitt jag har kunnat räkna ut:

Och här är två stadsvyer från den tyska tiden (som jag har hittat på polska wikipedia):

Bodde Oma vid någon av dessa gator? Vid Pyritzer Straße eller Bahnhofstraße? Bahnhofstraße hade ju passat bra, eftersom hennes far arbetade vid järnvägen, eller var det inte så?

Nuets Stargard Szczeciński har ganska lite kvar av den gamla bebyggelsen, men några av husen vid torget finns kvar eller har återuppbyggts och de två stora kyrkorna och delar av stadsmuren med stadsporten som förr hette Pyritzer Tor och numera Brama Pyrzycka.

Regnet silade ner över staden den här dagen, så allt ser väl lite dystrare ut än det egentligen gör, föreställer jag mig.


torget med Marienkirche (på polska Kolegiata Najświętszej Marii Panny Królowej Świata)


Marienkirche igen med Pfarrhaus (”prästgården” om det nu heter så i en stad) i förgrunden


ett stycke av stadsmuren med Pyritzer Tor/Brama Pyrzycka


blick mot Marienkirche genom Pyritzer Tor

Storkintermezzo

Storken kom att bli ett slags symboldjur under den lilla tyska-polska resan i början av augusti. I by efter by såg vi storkbon, ibland med en ensam stork, ibland med en hel familj av storkar. Då och då såg vi dem också promenera omkring i par eller i flock på vägar eller fält.

Storken är de gamla byarnas och småstädernas frie besökare från det vilda.

PS Jag försvinner igen men är tillbaka här under mitt träd till helgen.