Författare: Bodil Z

Heimlich zur Nacht

Bodil Z 1 kommentar

Bakom vardagens ”kuliss” har jag trätt in i en ny Else Lasker-Schüler-period. Sådana perioder rullar med ojämna mellanrum in över mitt liv. Jag läser nu om många av hennes dikter och jag river upp och gräver om mina gamla översättningar. Alla måste de genomgå en ny tvagning. Kanske har jag ett mål med detta, kanske får vägen vara målet. Något av det jag gör kommer jag att visa upp, men det mesta stannar här hitom nätet eller får ta andra vägar.

Jag har valt att visa dikten Heimlich zur Nacht och mitt tolkingsförsök av den i det tillstånd det befinner sig i idag:

Heimlich zur Nacht

Ich habe dich gewählt

Unter allen Sternen.



Und bin wach – eine lauschende Blume

Im summenden Laub.



Unsere Lippen wollen Honig bereiten,

Unsere schimmernden Nächte sind aufgeblüht.



An dem seligen Glanz deines Leibes

Zündet mein Herz seine Himmel an –



Alle meine Träume hängen an deinem Golde,

Ich habe dich gewählt unter allen Sternen.

°<>°

Hemligt till natten

Jag valde dig
Bland alla stjärnor.

Och jag är vaken – en lyssnande blomma
I nynnande lövverk.

Våra läppar vill bereda honung,
Våra skimrande nätter har blommat upp.

Med din kropps saliga glans
Tänder mitt hjärta sina himlar –

Alla mina drömmar är fästa vid ditt guld,
Jag valde dig bland alla stjärnor.

Regndag

Bodil Z 6 kommentarer

Ja, mer november än så här kan det väl inte bli. ”En hund” vägrar gå och tittar uttråkat på mig och verkar säga: Vad gör vi här? Vi bor ju och behöver inte knata omkring utmed blöta gator.

Och jag ger mig förstås. Med plötsligt raska steg går vi hemåt.

Hål i det gråa

Bodil Z 3 kommentarer

De senaste dagarna har varit så gråa så gråa. Dagsljuset som silar igenom moln och regn är svagt och människorna ser ensamma ut, där de går hastigt och lite kutryggigt med uppfällda kragar. Det våtkalla vädret gör att ingen stannar, alla vill bort eller in någonstans, där det är torrt och varmt. Jag sover lite mer än vanligt och Londi i alla fall inte mindre. Vi släpper till plats åt varandra på soffan. Systerligt.

En kväll i denna ruggtid lyfte solen plötsligt på den grå förlåten och lät oss för några ögonblick se att allting finns kvar där bakom, guldet och elden. Och jag försökte föra över ett fång av detta ljus till min inre värld, att ha som en påse solskensnötter över vintern.


en av parkens svarta ungkatter passerar nästan obemärkt genom bildens mitt

Uven på huven

Bodil Z 6 kommentarer

Det här kunde väl också passa under rubriken ”Svenska bilder” – nästan lika bra som det Snoilsky skrev eller det som Hasse och Tage gjorde film om eller av. Även om det bara är en bild.

Det blåa är mina föräldrars bil i Varberg och den befjädrade är enligt min mor en bergsuv som ”börjar bli känd i bygden som en mycket social person, ung och lite oerfaren” och denna lilla uv söker alltså ibland skydd undan dåligt väder på just denna plats.

Ett förlopp

Bodil Z 2 kommentarer

Igår kväll satt jag länge med en bok som jag måste recensera, en bok som jag egentligen helst aldrig velat läsa och som undan för undan stod mig allt mer upp i halsen. Men recensionen det var fråga om var en sådan där strängt formaliserad beställd recension, som inte får varken rosa eller såga mer än möjligen på ett underförstått sätt. Jag valde och svalde mina ord i omgångar och till sist hade jag placerat en sval ordräcka på skärmen.

Efteråt kände jag mig tom och trött på mig själv, men så fann jag ett sätt att återställa den inre balansen: Jag läste ett par rader av Szymborska (i Bodegårds översättning), de här, alldeles i slutet av samlingen Nog nu:

Jag gillar kartor för att de ljuger.
För att de inte ger tillträde åt en påstridig sanning.
För att de storsint och med godmodig humor
breder ut åt mig på bordet en värld
som inte är av denna världen.