Nu befinner vi oss på många eller i alla fall vissa håll på nytt i mumlandets diffusa stund, ”försiktighetens” fega stund: Minns ni hur vissa, kanske inte så få, mumlade om de ”faror” som kunde följa på Berlinmurens fall? ”Stortyskland”, ”varför inte reformera DDR?”, ”farligt när det går så fort” etc etc Och när de baltiska staterna frigjorde sig från det sovjetiska förtrycket kom också mumlandet: ”inte på det här sättet”, ”blir Litauen verkligen demokratiskt?”, ”det har gått för fort och det innebär stora risker – också för oss” etc etc. Och nu när Irans diktator tagits av daga och stora delar av maktblocket runt honom oskadliggjorts är det dags att mumla igen: ”ja, ’regimen’ var inte bra, men detta kan bli farligt här också”, ”inte på det här sättet, inte genom Israel”, ”inte så här, inte genom Trump” etc etc.