Är det dig jag ser långt borta på andra sidan den djupa skåran som skiljer här från där? Jag sparkar hårt på tidens svängdörr, försöker vända det förgångna framåt.
En gång sa du till mig att måla över de mörka fläckarna i lägenheten på Hvarska, fläckarna som Londi lämnat efter sig. Jag svarade att jag inte kunde. Sorg går inte att måla bort.
Vi skulle ha gått till Sedmica igen, en dag under försommaren. Nu när inga hinder finns kan jag bestämma precis när.
Jag ser dig i alla tider.
