Eftersom jag igår föresatte mig att göra en liten översikt över Marits och min resa till trakten kring Zadar i februari, så fortsätter jag idag med del två. Den 22 februari var en lite gråare dag än vår underbara bad- och vandringsdag norr om Petrčane, så vi bestämde oss för en stadsdag, ett besök i Zadar (som för mig genom Enzo Bettizas ”Esilio” heter Zara innerst inne). Vi tog bilen den korta sträckan från Petrčane söderut.
Vi gick in genom stadsporten och följde en av de vackra gatorna med sin av människors fotsteg genom århundradena mjukt blankslitna stenläggning. Här ser ni Miki tassa fram; låt oss fortsätta följa honom. Här ser vi hans kraftfulla litenhet vid fötterna av den jättelika kyrkan San Donato/Sveti Donat som byggdes på 800-talet.
Någonstans åt vi och det riktigt gott och till ett rimligt pris, men retligt nog minns jag inte längre namnet på restaurangen. I alla fall åt vi fisk och skaldjur. Marit ville lyssna på Havsorgel, så efter maten gick vi dit. Här ser ni Miki undersöka om det möjligen finns råttor i orgeln. Ljudet kan man tycka om eller störas av.
Ja, och så småningom trädde vi ut genom stadsporten.
Efter en stund satt vi i bilen på väg norrut. Vid Diklo gjorde vi en paus så att hundarna fick röra på sig ordentligt. På den sista bilden börjar solen sänka sig över Plaža Zgon och de tre hundarna.
