ZagrebDox – Jedan dan u Ukrajini

För ovanlighetens skull fick Miki stanna hemma och under några timmar på egen hand bevaka katternas rörelser i trapphuset här. Jag skulle på ZagrebDox, den årliga dokumentärfestivalen här i stan. Det var tidig eftermiddag så ingen hade tid att följa med. Filmen jag valt som första under festivalen var ”Jedan dan u Ukrajini” av Volodymyr Tykhyy och den handlar om den 14 mars 2022 eller den tvåtusenniohundrafyrtiofjärde dagen av det ryska anfallskriget mot Ukraina.

I filmen har vi ett slags vardag framför oss, en av kriget stulen och deformerad vardag. Man sover i tunnelbanan, barnen leker bland madrasserna och filtarna, gamla försöker vila eller sova på smala bänkar. Ofta skärs det bröd eller hälls upp soppa åt dem som inget har längre, när väggarna i huset skakar kryper den ena hunden in bakom toaletten, fastän den egentligen inte får plats där. Med mobilerna försöker man nå dem som är långt bort. Ibland går det.

Då och då zoomar filmen ut ur det lilla nära livet och vi ser förkolnade rester av småhus, till hälften krossade och ihoprasade höghus, tomma platser där man anar att det förut, för kanske inte så länge sedan, funnits liv. Man hör smattrande och dån och himlen är missfärgad och liksom tjock av rök och annat som inte borde finnas i luften. Och detta är den tvåtusenniohundrafyrtiofjärde dagen av kriget.

Och så gick jag ut från bion där i Kaptol, ut i min vardag och kastade en blick upp mot Gradec. Plötsligt tänkte jag: Vilka av dem, jag nyss sett så levande i filmen, lever ännu?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *