Och så blev söndagen en soldag och jag bestämde mig för Britanac. Miki och jag steg på sexan vid Držićeva och den tog oss ända fram för så är det ju med den linjen. Under vår färd såg vi adventsskridskobanan på Tomislavov trg och många var ute på konstisen. Och på själva Trg var det också en del adventsarrangemang, fast nu minns jag inte riktigt vad. Kanske bodar med något att äta eller dricka, kanske ”adventsbelysning”. Men på Britanski trg såg det ut som vanligt och Miki och jag gick först lite kors och tvärs och tittade på böcker och småsaker eller skällde ut hundar. Ni förstår nog rollfördelningen.
Lite omärkligt – för mig själv omärkligt – närmade jag mig med Miki i stretigt släptåg den där matthörnan. Nej, jag var inte ute efter någon mer matta, jag hade ju redan vad jag behövde. Jag hörde en man slänga ur sig några lite halvitalienska skällsord vid ett stånd och jag blev lite nyfiken men nyfikenheten släppte snabbt. Ja, utan anledning, mycket sker utan anledning.
Och så var vi framme hos mattförsäljarparet och jag såg som vanligt: Mattan! Frun såg att jag upptäckt något och jag sa något vagt att jag inte visste om den fick plats där jag hade tänkt mig och någon annanstans fanns det inget skäl att ha en matta.
Jag sa något om att jag skulle komma tillbaka nästa vecka och så travade vi iväg, den krullige och jag. Mattan är vacker, tänkte jag och alla de där djuren skulle jag vilja ha att se på hemma, och färgerna. I sovrummet skulle den vara i den där kanske för smala gången mellan sängarna. Och så tog jag plötsligt ut pengar ur en sådan där automat och sedan var vi tillbaka igen hos mattan. Jag betalade för den utan att pruta eller tjafsa. En handgjord matta kan ju inte vara gratis, fast den flitiga och skickliga handens härskare eller härskarinna får säkert inte mycket ändå, för hur länge sedan var det mattan kom till? Men nu är den här mellan träsängarna och Miki har provat den. Och jag tänker på några barn som borde få se på djuren. Är det får eller getter? Och jag tänker också lite på boken ”Advent” som jag läser och särskilt baggen Barsk men också hunden Leo. Fast Miki är nog mest lik Barsk.