Nu har det redan gått några dagar sedan Rudolf och Susanne lämnade Miki och mig till vårt lilla vanliga liv – som väl ibland är varken särskilt litet eller vanligt, men ja. Veckan då de båda unga var här var fylld till bredden och indränkt i dåligt väder, så jag fick ofta tänka att de båda såg eleganta ut också i regnkläder. Ofta satt vi i barer, vi besökte de flesta av mina favoriter, och vi vandrade upp och ner genom Zagrebs gator. Den första – egentligen andra – kvällen var det Babylon men vi kom inte till Vespa eftersom huvudgatan Ilica var köpt eller hyrd av ett filmbolag med mycket pengar, annars kan man väl inte hyra en huvudstads mest bekanta gata? Vilket filmbolag eller vilken film det var fråga om fick jag aldrig veta och nu spelar det ingen roll. Filmen är nog intressantast som okänd, tänker jag. Och vi höll vårt Babylon med större delen av det vanliga gänget och vi satt utanför Kic eller i Kics uteservering under infravärmen.
En annan dag sprang vi av en händelse in i det spanska kungaparet på besök i staden. Ja, jag överdriver lite, men vi såg i alla fall drottningen och Susanne som har öga för drottningar tog en bild. Och jag tänkte att Rudolf och Susanne nog måste ha fått en känsla av att Zagreb är en mycket glamorös och attraktiv stad i världen med besök av både stora filmbolag och kungligheter på nästan samma dag.
Två kvällar tog Miki och jag paus och lät våra gäster roa sig själva, ena gången tog de sig en kväll på den bosniska restaurangen Sofra nere bakom moskén. Jag säger ”nere” för det är lite söder om oss och lite nedförsbacke är det nog också.
En av våra höjdpunkter var eftermiddagen på Didov san (Farfars – eller om ni vill Morfars – dröm).
Det är en vacker liten dalmatisk restaurang i Gornji grad (Övre staden) och där åt vi gott och satt mycket ombonat och fint. Ute var det ruskväder, och då tänker man på sådant som ”ombonat”. En nyhet var att de blivit mycket mer djurvänliga där. Miki fick sitta uppe på den stoppade bänken och det förstod han sig på.
Sena kvällar satt vi ofta hemma i köket och drack vin till tre eller fyra. Så nu vilar Miki och jag ut efter detta intensiva ungdomsliv.