Den här eftermiddagen firade Gabi, Miki och jag den nya lägenheten med ett besök på Sofra, vår bosniska restaurang i Borovje. Egentligen skulle vi ha setts där, men strax efter att Miki och jag kommit ut genom tunneln under Slavonska hörde vi Gabi ropa från en parkeringsplats.
Hon hade just sin söndagsskype med sina föräldrar i Érd och hade inte lyckats hitta någon bättre plats för den än där. Vi såg också hennes nya bil som vilket ni kan se talar både ungerska och kroatiska. Miki och jag satte oss på en bänk i grönskan och väntade.
Och så var det dags att gå ner mot džamija och Sofra strax där intill. Det här var andra gången efter vår julmiddag, då det ännu var coronatid. Gabi tog sin vanliga favoritsoppa begova čorba och eftersom jag inte kunde få någon japrak (inte säsong) så tog jag punjena paprika.
Vi åt – Miki också – och så kammade Gabi och jag igenom det som hänt sedan sist vi sågs, från världens elände (ryssarna I Ukraina) till våra egna små bekymmer och glädjeämnen. Och runt om oss var och är det sommar.