Jag fortsätter in i mina monologer. Låt er inte störas av den där damen med självdreads och krullhund, hon pratar gärna för sig själv. Helst om samma saker. Resten får stanna där inne: Och morgonen var solig och Miki och jag svängde in på Makao där man hade ställt ut ett par bord igen.
Jag valde det soligaste och slog mig ner där och Miki ställde sig i det ”tomma båset” bredvid i väntan på belöningar. Zdenko kom ut med kaffet och ursäktade sig för att han höjt priset till nio kuna, ”men allt blir ju dyrare”. Jag höll med och betalade som vanligt tio. Zdenko sa något om kylan och jag något om solen, som ju ändå…
Skuggorna var långa som de väl ska så här i december just på den här fläcken på jorden. Jag tittade på marken och den kanske på mig.
