En solskensdag igen och hunden Tama är på besök hos Vesna, så Vesna föreslog en gemensam runda och kanske en kaffe någonstans i solen. Jag tyckte att vi skulle gå till området vid džamija i Borovje, där Miki och jag varit dagen innan, för jag trodde att jag visste ett kafé med eftermiddagssol där. Och så gav vi oss av. Här och där släppte vi hundarna fria, även om Miki är en farlig kattjägare, Tama är snarare ett ultrasnabbt lamm. På första bilden ser ni dem strax innan vi nått moskén, som vi ju egentligen inte nådde, för att det väl inte hade varit så bra. Miki har ju en gång smitit in i moskén…
Hundarna var glada men var och en roade sig mest på egen hand. De tycker kanske att de vet för mycket om varandra. Vesta och jag försökte berätta saker för varandra men blev gång på gång avbrutna av ”den andra”. Vi tyckte väl också att vi visste för mycket om varandra. Och det är ju egentligen helt i sin ordning.
Vi svängde in bakom moskén och valde det enda kaféet med sol – det är där jag brukar sitta med Gabi på våra långpromenader. Solen stod ganska lågt när vi satt oss, så jag bara låtsades att jag såg något. Eller så låtsades jag ingenting. Vi drack vårt kaffe och fällde lite förströdda kommentarer om fotbollsplanerna vid moskén och om hur annorlunda det var förr. Så reste vi oss igen för att gå till en inhägnad hundlekplats vi kommit förbi på ditvägen. Där släppte vi hundarna som uttråkade tittade på oss och undrade vad vi gjorde där, men så kom Suzi, en brun terrierflicka med sin matte och då blev det annat.
Jag vet inte om ni ser hur Suzi rullar och Tama flyger över henne. Miki galopperar väl mer enligt normen. Och gänget närmar sig och slirar i leran.
När Miki börjar låta lite väl brummig tycker vi människor att det kan räcka och Suzis matte delar ut belöningar till hundgänget.
