Den här dagen har jag ägnat åt ett misslyckat försök. Jag har en plan att åka med Miki till Trieste för att hälsa på Alex och Federico. Planer kan man ju ha. För snart fyra veckor sedan fick jag andra vaccindosen, så nu har jag inte längre något skäl att vänta med att ansöka om det där pappret (covid potvrda) som ska släppa mig över gränserna. Det är väldigt varmt och kladdigt i luften så jag sitter hellre på Simpa eller under träden i parken än sysslar med att jaga papper på labyrintiska kontor. Men idag så. HZZO heter hälsovårdsministeriet i förkortning och dit skulle jag vända mig hade jag fått veta. Jag tog spårvagnen till Kruge där den för mig närmaste underavdelningen är belägen. Jag hittade en informationslucka och frågade en man om jag kunde få det där intyget. Han mätte mig med blicken och sa att jag måste till kontoret vid Jukićeva. Jag ville ställa en fråga till men han tittade avvisande på mig, så jag gick. Några ögonblick funderade jag på var Jukićeva kunde ligga och så kom jag på det – för länge sedan har jag trängts i de dammiga korridorerna där. Jag tog nummer 13 till Vodnikova och hoppade av där och letade mig bakåt till Jukićeva. Utanför den ena byggnaden där stod en klunga människor och jag tänkte: Där.
Jag frågade några om covid potvrda och en dam pekade på en lite slingrig kö. I dessa tider köar man utomhus och det är egentligen behagligare, även om ”behagligt” väl inte är det mest träffande ordet. Det var svårt att hitta skugga men efter en stund hade jag en ganska bra plats under ett träd.
En kvinna kom ut genom porten – nej, hon är inte med på bilden – och ropade till oss som stod där att vi som ville ha det där intyget skulle lägga våra sjukvårdskort i en låda hon hade på magen. Jag gjorde som de andra och någon sa att det skulle ta en kvart. Det var hett och en del gjorde solfjädrar av sina dokument, andra drack vatten och jag gick in på gården bakom för att undersöka om det var svalare där. Det var det kanske, men jag är inte säker på det.
Kvinnan med lådan kom ut igen och delade ut kort och intyg. En del fick inga intyg, bland dem jag, i stället fick vi telefonnummer till en avdelning som har hand om dessa intyg. Man måste nämligen beställa dem innan man kan få dem och telefontiden var förstås över för dagen. Så imorgon väntar nya äventyr…