Morgonen är som alla de senaste morgnarna varit – het. Lite beror det väl på att jag eller vi inte kommer ut tillräckligt tidigt. Nå, vi började som vanligt med lite bollkastning under de höga träden i parken. Vi träffade några hundbekanta och sedan satte jag mig på en bänk i skuggan och läste lite nyheter. Miki låg under bänken och tittade och luktade på nyheter.
Och så gick vi genom bländande sol på Olibska och in i den strävsött doftande fikonträdsskuggan och så vidare till och längs Rapska. Där på det lilla torget utanför Union har min fruktman sitt stånd. Jag började med att binda Miki i skuggan av den stora blåa soptunnan och så ställde jag mig i den korta kön.
När jag var framme visade Miki att han inte ville sitta kvar vid soptunnan och fruktmannen sa att han kan väl sitta hos mig som vanligt, så jag befriade Miki och lät honom välja plats och han valde förstås den bästa och svalaste.
Jag valde mina frukter och så sa jag till fruktmannen (ja, jag vet ännu inte vad han heter, fastän vi ses nästan varje dag) att det är idag jag ska få min andra spruta. Först teg han men sedan log han och sa: Sretno! Jag tackade och tänkte att det var ett gott omen att ha fått en lyckönskan från en sådan som han. Nej, jag är inte rädd, men min tid är 16.40 på Velesajam och där kommer det att vara stekhett hela eftermiddagen. Vatten och paraply ska jag ha med mig förutom det där vaccinationspappret.
På hemvägen vilade Miki några gånger i skuggan, sista gången när vi var nästan hemma och då passade jag på att ta en bild på honom och frukten.
Och jag tänker säga till Vesna en gång till och kanske till Toma också precis när jag ska vaccineras. Båda har ju nyckel hit, så ifall något skulle hända kan någon av dem ta hand om Miki…