Dagen har varit höghimlad och blå och inget som är värt att berätta har hänt, inget jag vill berätta i alla fall. Den rätta inåtvändheten har visst infunnit sig. Fönstret framför mig är så smutsigt att det ger solskydd. Praktiskt. Vi är ute mycket, Miki och jag, och det finns mängder av små ting att glädja sig åt. Jag kan inte formulera några önskningar – vill inte se bråddjupen runt dem. Det som inte blommat ut blommar nu.