I stället för att vara monotoni så är våra morgonrundor ”tema med variationer”, även om vi oftast går samma väg. Härom morgonen såg vi en igelkott i hörnet mot nunnornas trädgård och vi vet aldrig vilka hundar vi kommer att träffa, även om det ofta är samma. Idag var det gymnastik i parken när vi kom förbi och det var många fler deltagare än senast vi såg dem, fast avstånd håller de ändå.
Forsythiabuskarna blommar nu allt tätare och gulare och de lyser starkt och klart genom hela parken.
Och Miki har fått en ny vän, en tant (ja, hon kallar sig själv ”teta”) som går runt med två stora påsar med mat åt katter och hundar. Hon är en stor djurvän och hon har upptäckt Miki och tycker särskilt mycket om honom. Numera har hon alltid en kam med sig så att hon kan kamma honom medan han äter av det hon bjuder på. Han har ju så mycket ull och han ”behöver lätta på håret”, säger hon. Miki tycker att det går bra en stund för han gillar henne men han visar tydligt men vänligt när han tycker det räcker. Och hon förstår honom.
