Det har hunnit bli ett nytt år fast egentligen har jag missat det bland alla efterskalven som följt på den förfärliga jordbävningen i Petrinja med omgivningar den 29.12. Det är inte så långt härifrån. Sedan eller samtidigt har Miki blivit skrämd av alla smällare och inte velat gå ut. Det var nyåret och det nya året. Idag faller stora snöflingor men de flesta smälter innan de når marken. Miki och jag har varit ute och bollat en del och blivit ganska blöta. Nu är det innetid och jag har putsat en av mina översättningar av Else Lasker Schülers dikter – ”So lange ist es her…..” och skrivit lite på min inledning till Hoffmann-översättningen, väldigt lite, kaffet sätter liksom inte fart på tanken denna dag. Snart ska vi lägga oss lite på soffan och jag ska klia Miki och läsa lite i Emersons ”Naturen och andra essäer” i Ola Klippviks översättning. Så småningom ska jag skriva något om den, men inte alls nu. Nu läser jag för att läsa och leva i läsningen. Redan förordet av Emi-Simone Zawall ger mig något av det jag söker. Sedan ska Miki och jag sova en stund och låta det mörkna utanför fönstren.
På kvällarna läser jag nu ”Esilio” av Enzo Bettiza för kanske fjärde gången, men för första gången med den blick jag skaffat mig under åren här.