Igår tog Toma med Miki och mig på en tur genom det härliga flodlandskapet runt Karlovac. Grundplanen var min men Toma visste förstås mer om detaljerna. Miki var en glad passagerare vid det halvöppna fönstret i baksätet. Fartvinden brusade genom hans krushår och han drog in den lantliga luften i sin perfekta nos.
Den första floden vi badade i var Kupa, men efter ett par simturer tröttnade vi på alla näckrosor och trassliga växter, även om fiskarna var fina att se på. Miki blötte tassarna och drack lite men låg annars i skuggan och spanade på ett hundgäng som hoppade efter bollar i vattnet. Vi bröt upp och for till borgen ovanför Karlovac där vi åt vår matsäck på en bänk i skuggan av några höga kastanjer.
Sedan for vi vidare till nästa borg som jag har glömt namnet på, men värmen lockade oss snart att leta efter en ny badplats. Vid floden Dobra fann vi den perfekta. Toma parkerade i gräset under några träd och så gick ett på steg och där såg vi att det inte fanns någon anledning att leta vidare.
Vattnet i Dobra var kallare och klarare än det i Kupa, kanske mest för att vattnet där vi valde att bada var ganska djupt.
Vi simmade och solade och Miki grävde sig en sval grop i skuggan. Timmarna gick.
Kvällen kom och vi gjorde den ena efter den andra lilla avvikelsen från hemvägen, så det var mörkt när vi nådde Zagreb igen.
Och idag lever jag fortfarande kvar i gårdagen, även om jag visst har suttit på både Simpa och Royal och gått runt i parken mer än ett varv…