Flera gånger gick vi ut till Staré Brno för vi ville gå till Poutník där igen. Det finns nämligen en där också och inte bara den inne i centrum och vi hade alla (Alex, Rudolf och jag) varit där med René någon gång. Men snart upptäckte vi att byggnaden var riven och där nu bara fanns en tom yta, en parkeringsplats. Vi frågade oss för och fick så småningom veta att man hade öppnat den på nytt något kvarter bort, så en annan dag bestämde vi oss för att gå dit och känna på platsen och stämningen. Vi var den gången Rudolf, Alex, Federico, Miki och jag. Efter lite spanande hit och dit valde vi ett tungt träbord mitt salen. Någon kände igen oss och hälsade och vi beställde våra öl och lite vitlöksspäckad hermelín.
Vi försökte hålla humöret uppe, men det var ganska svajigt både här och där. Jag tittade på den märkliga nattvardstavlan på väggen i fonden.
Och så såg jag på Rudolf och tänkte på oss alla och på tiden. Miki var lugn under bordet.
