Den mjuka syd- eller sydvästvinden förde in ännu mera värme idag än under de föregående dagarna. Park- och vägarbetarna gick i kortärmat och många andra hade lämnat jackorna hemma. På morgonen satt Miki och jag länge på Darkos terrass med Đurđica och Hajdi – ja, hundarna brottades mer än satt. Đurđica hade precis kommit hem från sin fantastiska resa till Turkiet, så hon hade mycket att berätta och hon var så lycklig. Det var hennes första resa utanför Zagreb-området på minst ett decennium, tror jag. Hon firade med en rakija, men jag höll mig till kaffe, eftersom min inre ordningsman påminde mig om att jag hade lektioner på eftermiddagen.
Under middagstimmarna satt jag sedan i balkongrummet och gick igenom studenttexter vid det öppna fönstret. Den milda luften fyllde rummet och jag kände mig både fri och beskyddad. Miki låg vackert utsträckt på golvet bredvid mig och drog in lukterna i nosen.
Mellan varven gick vi ut en sväng runt kvarteret och tittade till huset på hörnet och jag såg också att Ivan hade ställt upp borden och stolarna på Simpas terrass igen. Kanske kan vi sitta där en stund imorgon…
