Zagreb ler sitt milda oktoberleende och bär allt trädguldet på ett otvunget sätt. Miki och jag går längs gatorna. I den där parken i slutet av Opatovina träffar vi, eller snarare Miki, en glad och livlig tik av lika okänd och blandad härkomst som Miki själv. De leker och susar runt bland buskarna. Hon blankslät och Miki i fluffkostym.
Vi går vidare, eller kanske jag skulle kalla det tillbaka, och korsar Dolac. Jag vänder mig om och tar en bild där domkyrkotornen verkar peka lite snett upp i skyn. Vad är rakt och vad är krokigt på detta vårt klot?
Lite senare går vi längs Zrinjevac och tar sedan vägen över Trg Strossmayera. Jag vänder mig igen och tar en bild bakåt. Det förflutna ligger inte sällan framför oss.
