Det vita huset

Jag vet inte om ni kommer ihåg vad jag för någon vecka sedan skrev om det vita bosniska huset här i kvarteret. Och nej, jag blir varken upprörd eller besviken om ni inte minns utan jag försöker i stället vara lite praktisk, så jag visar ett utdrag av den texten (och den som vill kan förstås titta tillbaka på bilderna):

För en stund sedan gick Miki och jag förbi det vita bosniska huset vid hörnet av Šipanska. Där håller nu saker på att hända mycket fort. Härom dagen murades den ena sidan av den lilla pation igen, pation där jag under varma kvällar särskilt förr om åren brukat se en grupp äldre kvinnor sitta runt ett litet bord drickande vatten, som de hällde upp ur en hög karaff. De brukade sitta där och samtala länge länge. Jag såg dem både när Londi och jag gick ut på kvällspromenad och när vi kom tillbaka. Men nu är pation inte längre någon riktig patio och samma dag som den första öppningen murades igen, gjordes ett hål för ett fönster som strax fylldes med en fönsterlucka.

Efter detta har saker och ting fortsatt att hända i snabb takt och igår såg huset ut så här:

Jag hade ändå hoppats att någon liten bit skulle lämnas öppen, men nej, nu är allting slutet och igenbommat och husets ansikte bär mask. Det är bara i minnet som jag kan drömma om att gå där mellan pelarna…