Het dag på Hrelić

Nu sitter eller ligger vi slaka bakom sänkta jalusier efter en hård och het förmiddag på Hrelić. För att inte bli brända eller kokta steg vi upp ganska tidigt, halv åtta faktiskt, och redan före tio hade vi tagit oss med spårvagnen till Most mladosti och kunde påbörja vandringen längs ”nasip” bort mot Hrelić. Till vänster hade vi Sava och till höger först neutralt fula nybyggda bostadshus, sedan en stor tom asfaltplan med två stora vilande hägrar, sedan något slags militärt objekt och till sist den vidsträckta marknadsplatsen, som vi svängde ner på. Det första vi gjorde när vi kom in på området var att leta upp ett bord under barbaldakinerna i hörnet. Vi beställde något att dricka åt alla tre och så satt vi där en stund och tog liksom sats.

1IMG_6651

Till sist reste vi oss upp igen och steg ut i solhettan. Vi strövade hit och dit mellan stånden och jag köpte sockor och underkläder och därmed var pliktinköpen avklarade. Sedan upphörde stånden och saker av alla slag – från bildäck till mässingskannor, från fantasifullt högklackade skor till rakija och trådrullar – låg utbredda på marken. Vi tittade men hittade inget vi ”alltid hade behövt” utom Miki som fick syn på några uppdragna leksakskycklingar, men han fick ingen. Värmen steg och klockan närmade sig halv tolv, så vi slank in i en av de svala eller halvsvala serveringarna och satte oss i ett hörn och beställde vatten och vatten.

2IMG_6652

När vi druckit färdigt bestämde vi oss för att leta oss tillbaka till nasip innan hettan blev för stark. Vi gick lite kors och tvärs och hittade så småningom hålet ut. Miki blev mer och mer tveksam och fällde gång på gång in benen under sig när vi nådde skuggiga platser.

3IMG_6657

Vi bjöd honom på lite vatten och pustade ut alla tre och så fortsatte vi upp på nasip. Vi gick och gick och folk stannade till och pratade med oss om Miki, om värmen och om att vara hund i värmen. Det blev en lång vandring utan skugga, men till sist slank vi ner och korsade bilvägen och stretade oss fram till några höga träd som gav oss djup skugga. Vi stannade tills vi hämtat oss och så var det bara den sista etappen kvar till Most mladosti och spårvagnen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *