Morgonen var glad och varm och Christine och Leon kom hit ner till oss från berget, där de bor. Vi gick till inhägnaden nere vid Folnegovićeva och kastade färgglada och pipande bollar tills både Miki och Leon sprungit sig mätta. Sedan tackade Leon ja till vagnen och vi andra tre knatade uppåt mot Rapska och mot Simpa, som på sätt och vis ligger vid Rapska, fast också vid Hvarska, men det är ju inget konstigt för hus har ju flera väggar och sidor. Vi satte oss på terrassen och beställde ut kaffe till oss damer och cedevita till Leon och Miki hade sitt vatten i en skål.
Och gräset var grönt och tiden gick och Leon släppte ner en liten gul grävskopa i det ena vattenglaset. När man dricker kaffe får man alltid ett glas vatten, så är det. Lite vatten spillde ut på Mikis torra rosmarinpäls och han drog sig tillbaka under en stol. Och så kom Zvonko och så fortsatte kaffedrickandet och några barn och några hundar passerade förbi.