Morgon i boet eller förmiddag skulle någon kanske säga. Nyss såg det ut så här: Miki låg beredd med blicken mot ytterdörren i väntan på Vesna och en runda i kvarteret.
Nu är han ur huset och kommer tidigast igen ikväll. Jag öppnar försiktigt dagen och vet vad jag hoppas göra. Recensionen av Patrik Ouředníks Europeana väntar på att bli skriven, några studentuppsatser på att bli lästa, men framför tränger sig en dikt av Else Lasker-Schüler jag såg på serbiska igår hos Mathias H, ja, sedan har jag också läst den på tyska. Den heter ”Mein Sterbelied” och nu undrar jag när hon skrev den och i vilken diktsamling den kom ut, om den nu kom i någon samling. Hon har skrivit mer än en dikt som heter så, det vet jag, och många som inte heter så är även de dödsdikter till henne själv. Jag tittar upp mot bokhyllan här i balkongrummet och mer anar än ser att det står ”Lasker-Schüler: Gedichte 1902-1943” på en av bokryggarna. Kanske finns dikten där i sitt sammanhang, men jag kan inte ta ner den för den står för högt upp och försöker jag peta ner den med kryckan kanske jag petar omkull mig själv samtidigt. Så nej, jag väntar till imorgon när Gabi kommer, Vesna har bråttom idag och det är så alldeles tillräckligt att hon tar hand om Miki. Men jag tittar ofta upp mot boken, lär mig kanske samtidigt något om tålamod.