Igår sparade jag slutdelen av den lilla resan genom ett hörn av Zagorje, men nu vill jag visa er några bilder från seneftermiddagen och kvällen i den lilla staden Klanjec. Det var bara Toma, Zrinka (vars svärmor vi besökte i byn Donji Zbilj, som ni kanske minns) och jag och hundarna Miki och Muggs som tog den vägen. De andra åkte till Kumrovec. Nå, efter en färd längs slingrande vägar nådde vi fram, steg ur bilen någonstans i den lilla stadens diskreta mitt och riktade blickarna först uppåt mot det stora ljusa franciskanerklostet. Toma funderade lite över varför munkarna inte tog vara på äpplena, varför det låg så mycket fallfrukt under träden vid klosterväggen.
Sedan vände vi oss nedåt mot museet som inrymmer skulpturer av stadens son Antun Augustinčić (1900-1979). Och efter det gick vi runt bland skulpturerna i den omgivande parken.
Vi gick runt ganska länge och jag tog många bilder, men visar bara en och säger lite hemlighetsfullt att Klanjec väntar på er. Då kan ni se med egna ögon.
Sedan gick vi uppåt längs huvudvägen och pekade på de olika husen och undrade över deras ålder och över Zagorjes småstäder i historien. Toma sa något om att det funnits en repfabrik i Klanjec, eller minns jag fel nu?
Vi kom förbi ett hus med en underbart lummig balkong och så utspann sig ett litet samtal om denna lummighet och vilket växtslag det gröna var av.
Zrinka tröttnade efter en stund och började gå neråt, men Toma och jag fortsatte uppåt och hundarna med oss och efter en stund nådde vi utkanten på höjden. Jag tog några bilder där uppifrån och vi begrundade utsiktens skönhet.
Sakta gick vi neråt igen och nådde så småningom en bar av det slag som Toma kallar ”birtija”. Där satt Zrinka med en öl och varken väntade eller inte väntade på oss. Vi tog också in eller ut varsin öl.