Banja Luka har jag inget förhållande till utom att jag har en bosniakisk väninna som fördrevs därifrån av serberna under kriget. Banja Luka är nu huvudstaden i Republika Srpska. (Så här ser befolkningsstatistiken ut:1991 serber 49%, bosniaker 19%, kroater 11% – 2013 serber 90 %, bosniaker 4%, kroater 3%) Trots att jag nog aldrig kommer att sätta min fot i staden, tittar jag alltid med en speciell spänning ut genom bussfönstret när jag kommer in i den från söder (sydväst?) eller när jag lämnar den och far söderut. Vägen följer floden Vrbas och det man ser genom bussfönstret är mycket vackert. Jag har valt ut några bilder från hemvägen. På den första ser ni en sådan där gammaldags träminaret från fridfullare tider.
De andra visar flodens krökar och en modernare och högre minaret och husen som ligger inbäddade i grönskan med skogsklädda kullar bakom sig. Några av husen såg ut att drömma eller att leva ett liv utanför tiden och ett ögonblick tänkte jag att där…
