Ett slags nyår

Underlig dag, värmen har stått tjock hela dagen – 33-34° i skuggan – men alla vet att denna värme nu plötsligt blivit bräcklig. Väderleksrapporterna talar om våldsamma regn och halverade temperaturer redan inatt. Hur föreställer man sig 17° när det känns så här? Jag kan inte, så jag frågar Miki som sitter snett emot mig vid bordet. Han flåsar lite.

1IMG_1723

Och utanför fönstret är luften spänd också för att det just nu pågår en stor match för Kroatien. Det händer nog inget på målsidan i denna stund för det mumlar och brummar bara lågt och entonigt.

Jag känner mig som vid ett slags nyår. Inatt blir det en annan årstid, terminen är slut och den första tentamensperioden också, plötsligt har jag inte bråttom och jag rusar inte längre rakt fram. Miki suckar lite och vill kanske ner. Men han kan själv så jag gör inget.

Nyss skaffade jag mig en ny privatlärare i kroatiska. Den här gången blir italienskan hjälpspråket, fast snart ska jag väl sluta med hjälpspråk, snart ska väl äntligen de här fläckiga vingarna bära. Och jag lägger de framtida platserna på bordet framför mig: Zagreb, Trieste och kanske någonstans i Istrien, Ja, var? Och tanken på att jag inte har något körkort stör mig en stund, men sedan tänker jag att om jag nu ska bo, så ska jag väl inte genast flytta på mig. Mål!!! Det måste ha varit ett kroatiskt mål, för nu brakar fyrverkeriet och smällarna också loss. Miki hoppar ner. Jag tänker att det inte angår mig så värst, men lite ja, och jag håller på Kroatien i detta VM, fast lite på Tyskland också, men tyskarna har kanske redan åkt ut. Mitt intresse är svalt men ändå på något sätt gediget.

Jag funderar lite över vad jag ska önska mig att få recensera i sommar. Vilka böcker vill jag fundera över? Jag skriver en liten lista, men visar den inte här nu. Ja, när det blir mer tid ska jag läsa och skriva mer. Och tänka kanske, det är som om jag aldrig riktigt tänkte. Svetten lackar i pannan. Är det där innanför som tänkandet borde pågå? Det har slutat att smälla och Miki kommer tillbaka från det inre rummet. Klorna rasslar lite lätt mot golvet. På Royal låter det som om man väntar på nya mål. Jag lutar mig ut genom fönstret för att få lite luft. Ja, tänka, tänk om jag skulle tänka…

Kommentera