Sommaren sjunker allt djupare in i tillvaron. I sängen är påslakanet sedan en tid tömt och täcket ligger i skåpet. Jag äter nästan bara grönsaker: sparris, gula bönor, tomater, blitva. Och frukt: allt möjligt. Miki äter kött för han är hund. Vi dricker mycket vatten och jag dricker vitt vin eller gemišt också. Morgnarna är tidiga och långa, mycket sittande på Simpas terrass. Dagarna innehåller en sömnpaus på soffan när det är som varmast. Fönstren öppnas och stängs och jalusierna fälls enligt sinnrika system. Vi balanserar bort hettan och kommer det någon gång en vind när inte solen ligger på, så öppnar jag en passage för den rakt igenom hela den inre världen. Luftstädning heter det. Nätterna använder vi till långsamma promenader under lindar och hundlek i den stora parken som är nästan tom då. Nattluften ger liv och ögonblick av övermod. Miki och Hajdi springer tills de faller ihop av utmattning. Mörkret döljer oss för stränga blickar. ”I skydd av mörkret…”
