Nu rullar kvällen strax ihop sig och Miki och jag kom just in från sista rundan i den balsamiska kvällsbrisen. Människorna sitter ännu ute på parkens bänkar eller i kvarterets barer och låter sig smekas av denna vind.
Innan Miki och jag gick ut tittade jag på ett program om Alma Haag, Sveriges kanske första kvinnliga pressfotograf, så nu inbillar jag mig att jag är hon och vill därför leta fram en bra bild, en bild som har något att säga och som kanske kan ge er en känsla av tillvaron här i just denna del av Sigečica. Nu har jag hittat bilden. Den har i sig Hajdi och Miki en av dessa morgnar i prånggången på Caffe Bar Goran. Đurđica och jag är utanför bildfältet, men ändå helt nära. Kanske kan ni också känna er helt nära?
Hej – läser din blogg med intresse. Jag skulle gärna vilja höra mer om din Sverige bild. Det är värdefullt att få ditt utifrån perspektiv. Du har antytt lite grand tidigare utan att jag riktigt förstått.
Bästa hälsningar Anders
Tack, vet inte när jag hinner…