Det ylar och fräser från bakgårdarna och de låga taken och de smala prången vid smågatorna här omkring. Det är vår och katterna utkämpar sina strider. Härom dagen när Miki och jag stod utanför Đurđicas och väntade på att hon skulle komma ner för trappan med syrisk sarma – Đurđica och Zora har nämligen också elever från flyktingförläggningen – som jag skulle få smaka på, for tre ärrade och tilltufsade katter vilt larmande förbi oss, men innan jag hunnit ta bilden var de försvunna. Miki ryckte bara måttligt i kopplet, för han är garvad av gatlivet. På bilden ser man därför hans ganska stillsamma nacke och den lilla gatan Zlarinska helt kattlös i ett mjukt kvällsljus.
