Är jag kanske från Montenegro?

Under en av dagens rundor hamnade Miki och jag på den lilla gatan Čiovska, som fått sitt namn efter ön Čiovo utan någon särskilt tungt vägande anledning utom att nästan alla gator här i Sigečica är benämnda efter kroatiska öar, men den historien ska jag inte dra nu. Det jag ville säga var att detta var första gången jag gick här med Miki och att jag inte gått där sedan Londis dagar. Några saker hade ändrats. ”Katthuset” – ett hus som bebos eller beboddes endast av katter såg på något vis ”sanerat” ut och ingen av de vita katterna syntes till. Ja, nästan alla katterna som bodde där var vita och såg alltid både starka och luggslitna ut. Huset strax intill med den intressanta gården bakom såg ut som förr utom att något stort och betongigt visst håller på att byggas bakom det ena uthuset.

Det lilla gröna huset, ett sådant där ”halvhus” från bytiden är till salu, men antagligen mest tomten.

Miki var intresserad av det mesta och han försökte att med listigt våld smyga sig in mellan spjälorna i staket på mer än ett ställe.

Jag hindrade honom för jag tror att det ingår i min människoroll att inte låta honom smita in var som helst.

Medan vi gick där funderade jag lite över vart alla katterna tagit vägen. Under promenaderna med Londi här brukade vi alltid se minst fem-sex katter, ofta fler, på den här lilla sträckan. Men så kom vi fram till hörnan där Čiovska böjer in i Paška och där satt en av de där magnifika ärrade vita bestarna från ”Katthuset”. Miki ville undersöka honom men jag skötte min människoroll igen.

För övrigt har den här dagen sugit musten ur mig – och då menar jag både arbetet och Miki-livet – så till den grad att jag inte orkade ta en öl på Cooltura denna kväll. När jag sa att jag var för trött fick jag frågan om jag är från Montenegro. Det sägs nämligen att montenegriner har en stol bredvid sängen för att kunna vila efter att ha sovit.