Öppnar man dörren in till det här hemmet kan man få sig de märkligaste syner till livs. Vi har två gråa ”ulltäcken”. Ja, de är från Londi och hennes långa tid med mig. Hon använde dem mest till att sova eller vila på och det gjorde hon ju klokt i, min Ullkloka. Varje morgon – nästan i alla fall – använder jag dem sedan länge till min morgongympa. Det händer att Miki, sedan han flyttade in här, ligger och vilar på dem, men nu har vi hittat ett nytt användningsområde: Vi iklär oss varsitt av dem och ränner sedan runt på alla fyra och slåss om den enda kvarvarande prydnadspumpan – de andra är krossade. Så här kan det se ut under ett ganska lugnt skede av kampen, strax innan den stegras till det som på kroatiska kallas ”det gula ögonblicket”:
Hmm det gula ögonblicket…
Får du gärna utveckla
Haha, kan nog inte utveckla det särskilt mycket, fast det heter visst ”den gula minuten” – žuta minuta. Gult ska väl stå för lite galenskap…