Novi Sad förblev trots två övernattningar där ett slags ”terra incognita” för mig och kanske för Gabriella också, särskilt om man jämför med hur nära vi kom både Subotica och Palić. Från vår ”ungerska” stadsdel Telep var det alltid långt både till centrum och till fästningen Petrovaradin eller så verkade det så för att det finns så mycket tomrum i form av likformade hyreshus och breda raka gator däremellan. Den fantasikarga rakheten förstärkte avståndskänslan och jag tänker ibland att jag inte alls varit där, att vi aldrig kom fram till de centrala delarna, att vi hela tiden rutschade tillbaka mot periferierna. Och nu har jag alltså tänkt skriva något om denna stad, dumdristigt företag, så jag smiter åt sidan och plockar in några möjligen lite underligt hopkomna rader om stadens namn från tyskspråkiga wikipedia:
Am 1. Januar 1748 verlieh Kaiserin Maria Theresia der Stadt die Rechte einer „königlichen Freistadt“ (libera regia civitas) und nannte sie (latein.) „Neoplanta“. („Nominentur Neoplanta“, nennen wir es fortan Neoplanta), ungarisch: Új-Vidégh, deutsch: Ney-Satz, serbisch: Novi Sad, bulgarisch: Mlada Loza.
Så. En kväll svingade vi oss upp på en stor bullrande buss och vaggade in mot centrum. Vi steg av där man rått oss, även om det inte såg särskilt lovande ut, och så började vi gå med några torn som vägledning och efter ett tag blev det mer stadsaktigt på det där behagliga sättet, ni vet. Plötsligt fanns det också gränder och prång att vända sin nyfikenhet mot.
Vi kom förbi den mäktiga synagogan och Gabriella sa något om att det en gång måste ha levt många judar här om man byggt en så stor synagoga. Nu är nog judarna väldigt få och jag läste någonstans att byggnaden främst används som konserthus.
Och så var vi framme i det som väl skulle kunna kallas stadens inre och vi följde en gata som ledde fram till den romersk-katolska katedralens eller Mariakyrkans torn.
Kvällen var ljum och byggnaderna runt torget framför Mariakyrkan var belysta på ett liknande sätt som de små bodarna där man sålde korv och kakor och rakija. Folk satt vi små bord och åt och drack olika småsaker.
Nej, staden glider mig ur händerna och jag blir på nytt osäker på om jag verkligen varit där. Någon annan får berätta vad Novi Sad verkligen är.