Innan jag lämnade Trieste för den här gången for jag tillsammans med Ale och Piero upp för bergsluttningen till byn Contovello eller Kontovel som det heter på slovenska. Här upp, precis som i de flesta av byarna i Triestes uppkanter, talar de flesta slovenska. Nå, vi for upp dit för att äta i byns ozmica (på ”italienska” ”osmiza”, uttalet blir detsamma) som är härligt placerad rakt ovanför havet. Nej, så uttrycker man det inte, men jag litar på att ni förstår. En ”ozmica” är ett matställe som under några korta perioder om året serverar traktens vin, ostar, korvar och ”kötter". Vi satte oss vid bordet som hade namnet ”muretto” och stod alldeles invid en låg mur ytterst på stupet mot havet. Ja, och vi åt pancetta, salame, prosciutto och olika ostar. Till det drack vi vin, jag vitt och Ale och Piero rött, så nu vet ni. Eftersom jag har en diskret sida tog jag inga bilder under måltiden, inga ansiktsbilder och tuggbilder. I stället fotograferade jag vinklar av byn:
Och så riktade jag kameran mot havet under och framför oss.
Och som många av er vet är det den här byn som Umberto Sabas dikt ”Contovello” rör sig i.