Tågresan är för mig resandets själva essens och jag tycker mycket om att resa, vilket inte betyder att jag reser så värst mycket, men det beror på annat än mina direkta önskningar.
Och nyligen tog jag alltså tåget till Wien. Det finns bara ett tåg om dagen från Zagreb till Wien och det avgår strax före halv åtta på morgonen och är framme strax efter två på eftermiddagen. Jag undrar om inte den här tidtabellen är lika gammal som järnvägslinjen. Och att undra är fritt.
Efter en halvtimmes färd lämnar tåget Kroatien och vi far in på stationen i Dobova. Strax innan gled vi sakta förbi stadens eller byns stora Mariakyrka som drog solstrålarna till sig där i halvvädret.
Gränsen kontrolleras lite hårdare igen efter en tid av nedtonade kontroller och beväpnade män och någon kvinna stampade igenom vagnarna och begärde fram identitetshandlingar. Så bröt vi upp och for först genom ett ganska platt och enahanda land, ja, lite kullar vid synranden, men annars inget särskilt. Men efter Krško följer järnvägen Sava och sträckan mellan Krško och Zidani Most är en av de vackraste järnvägssträckorna jag vet. Kort efter Sevnica finns den emblematiska dungen som speglar sig i floden. Långt i förväg satt jag beredd med ”kameran”.
Några flodkrökar senare tog jag ännu en bild, också en klassiker. Jag känner till både kyrkan och husen och deras spegelbilder i vattnet.
Sedan förvånades jag på nytt över att tåget inte stannade i Zidani Most. Jag tycker envist att det borde det. När man fortsätter norrut (nordväst?) mot Ljubljana så gör det ju det. Men nu bara vi hasade lite, som för att ändå på något vis markera stationen. Från Zidani Most och västerut är ganska obekant land för mig, här har jag väl vara åkt så där en sju-åtta gånger… Vi passerar Laško med sina bryggerier och jag ser rader av stora gröna öllastbilar. Landskapet omkring är också mycket grönt och de små vita kyrkorna blinkar till här och där.
Och så når vi Celje och från tågfönstret ser jag en krök av Savinja och några torn. Celje är en stad som ännu väntar på mitt besök.
Sedan fortsatte resan förbi Pragersko och det stora Maribor och kort därpå till Spielfeld och Österrike.