Jag stiger upp en timme tidigare än jag behöver (mina lektioner ligger på eftermiddagar och kvällar, så ingen morgonhets) för att uppleva morgon- eller förmiddagssolen. För någon vecka sedan upptäckte jag ett kafé strax intill det lilla zigenska kvarteret. Det är ett ganska tråkigt kafé egentligen – jag känner ingen där och gatan utanför är rätt trist – men det har alltid sol och det är det viktigaste vid den här tiden på året. Nu är det mitt stamkafé, Royal och husbaren för ursäkta, och här sitter jag och fantiserar om solvargar och vårar och somrar. Och stänger jag ögonen så är allting sant.
