Lopudska är en liten gata som korsar Hvarska på ett lite oregelbundet sätt. Londi och jag passerar ofta förbi där för det är ju bara ”om hörnet” härifrån räknat. Under sommaren som gick har det inträffat en stor förändring med ett av husen vid gatan. Ja, kanske ännu mer med trädgården. Jag blev både ledsen och upprörd när jag en dag såg att den vilda blomsterträdgården med den stora bananplantan i mitten hade blivit bortskrapad. Kvar var bara den nakna marken. Och kort därefter försvann bersån med vinrankorna som om förhöstarna brukade bära sådana där små söta mörkblåa druvor med stora kärnor och tjocka skal. Och sedan drogs körsbärsträdet och fikonträdet upp med rötterna, så att det av trädgården bara fanns själva ytan kvar. Kvadratmeter i stället för växande grönt liv. Men rent och tydligt och liksom större.
Man har murat upp ett garage där träden stått, men huset verkar få stå kvar som ett skal till ett nytt hus. Jag tittar på alltsammans och försonar mig med det. Och jag tänker att om huset hade fått förfalla tills taket föll in och väggarna mjuknade, så hade kanske allt till sist rivits och något helt nytt och sannolikt högt och fult skulle kommit i dess ställe. Så här är det egentligen bara fråga om en skinnömsning. Huset kommer tillbaka med sin lilla skuggiga veranda som skyddar så bra mot den heta sommarsolen. Bersån kommer tillbaka, ja, inte genast, men vinrankor växer rätt snabbt. Och bananplantan kommer kanske igen i ny gestalt om något år och blommorna kommer helt säkert. Träden tar längre tid, men de kommer också fast kanske inte just körsbär och fikon…