Sedan en liten tid är jag tillbaka i den balkanska hettan och utanför fönstret surrar cikadorna igen, men jag har varit långt borta uppe i den höga Nord. Solen sken ibland, rätt ofta kanske till och med, men kallt var det. Jag minns att någon förutspådde en öppen passage för vindar från Ishavet till Sverige denna sommar. Jag lyssnade med skräckblandad fascination till denna spådom och ja, den slog in, i alla fall till stor del. Men visst var det vackert däruppe. Och jag vill visa er något av denna skönhet. Först en bild från en ovanligt varm dag vid Eseredssjön i närheten av Ätran, där jag tillsammans med min syster Nilla bevistade en bluegrassfestival. Ja, hon hörde till sångarna på festivalen. Eferåt simmade vi i sjön nedanför festivalplatsen. Hela sjön är kantad av björkar och i en del av vikarna guppar näckrosor på vattenytan. Här ser ni Nilla mitt i sjön:
Och havet i Varberg besökte jag dagligen, kanska med något undantag, någon ruskdag skrämde väl bort mig. Och badade gjorde jag nästan alltid, i Djupa dräkt, Skarpe nord eller Käringhålan. Här ser ni Djupa dräkt en av de vackraste dagarna. Fast jag var på väg till Skarpe nord och tog bara bilden i förbifarten.
Och så levde jag livet i mina föräldrars hus på Höbacken. Det fanns vackra morgnar, när vi kunde äta frukost i trädgården också denna sommar. Inte så många, men de fanns.
Så vackert! Isn’t this where you belong?
Kom just in från en helkväll/halvnatt i Gornji grads underbara innergårdar (Dvorišta) och vet inte vad jag ska svara. Vem hör hemma var?