Sommardagar…Igår eftermiddag satt jag på en skuggig bänk i parken och läste min läxa inför kvällens lektion i kroatiska. Londi låg bredvid i gräset och i ett hörn lekte några barn. Det är så sällan jag ser barn leka ”på vanligt sätt” numera, att jag blir nyfiken när jag upptäcker några som gör det.
Gräsmattan framför mig var översållad med tusenskönor och maskrosor och när Londi rullade sig bland maskrosorna blev hon intressant leopardfläckig. Svagt svagt gula runda fläckar i det svarta. I knät hade jag Lanas gröna lapp med hela familjen av personliga pronomen prydligt ordnade i rader med små ansikten överst. Ja, jag lärde mig dem, åtminstone för stunden. Det är svårt att veta hur stadigt de egentligen sitter.
Under kvällens lektion – denna gång i Kino Grić timmen innan Babylon tog vid där – förde vi ett samtal på kroatiska om vad vi gjort sedan vi sågs sist och om mina språkliga frågor. Samtalsflödet hackades gång på gång sönder av att jag inte förstod eller av att jag inte hittade orden jag sökte. ”Moram tren razmisliti”, jag måste tänka efter ett ögonblick. ”Ögonblick” är egentligen ”trenutak”, men här fick det inte vara så långt. Och jag fick inte säga bara ”misliti” för då skulle det verka som om jag inte brukar tänka, haha. Jag var helt matt när timmen var slut.