En av kvällarna på Hvar lämnade Draženka, Larisa och jag Vrboska för Stari Grad för att tillsammans med Janica (som ju har rötter på Hvar och ofta befinner sig där) se en film om femtio- och sextiotalets Stari Grad (årtiondena här är min hypotes) på en utomhusbio. Först gick vi runt lite i staden som ju är mycket mera stad än Vrboska och insöp den märkliga stämningen. Stari Grad är den äldsta staden på Hvar och den fanns redan flera århundraden före vår tideräknings början. Dess första namn var Faros som den fick av greker från Paros som grundade staden.
här anar i alla fall jag Janica och Larisa på stadens stora torg just när natten faller på
Vi klev upp på ett betongpodium där det stod några rader med stolar och på en vägg var en filmduk uppspänd. Filmen löpte hela tiden från början till slut till början och publiken kom och gick och kom.
Och så strövade vi omkring i gränderna en stund igen. Det gulaktiga lampljuset fick de mjukpolerade gatstenarna att blänka i mattguld. Husen stod eviga.
Längtar tillbaka till de där ljusa, mjukpolerade gatstenarna… skulle också vilja pröva det som jag sett (på bild, tror jag): en person sträcker ut sina händer bakom ryggen och fattar tag i en annan persons händer, sen är det bara att dra den andre, sko/sandalsulorna glider som på is.
Ja, sådana här gatstenar som glättats av människors steg i århundraden eller någonstans till och med årtusenden är något alldeles speciellt.