Igår kom det en bild från Anholt sommaren 1978. Märkligt nog minns jag så gott som ingenting från den resan. En vandring runt ön på sandiga vägar om det nu alls var några vägar. Ja, och så något ganska obehagligt som hände på båten eller i Grenå… Vad var det som hände?
På Anholt var jag också i slutet på 1970-talet (året efter dig) och jag minns också vägar som kanske inte var vägar och en tältplats som kanske heller inte var någon direkt tältplats (och styv kuling på natten som gjorde att tältet heller inte var något tält längre…). Jag känner också igen den randiga tröjan (en sådan hade jag också- äkta hemstickad!). Sand och hav- och möjligen stekt spätta på öns enda krog… det minns jag också. Jodå, det blev en vandring runt hela ön- längs med stränderna.
Ingrid, se där, vi har alltså en liten flik gemensam historia om man bortser ifrån att vi inte kände varandra och det var olika år.
Du är så söt i din jilaba. Trodde aldrig jag skulle få se dig i en sån. Those were the days, bortsett från det där tråkiga då.
Jag gick en tid ofta klädd så. För övrigt har jag ett liknande fotsitt plagg i min garderob här – jag har använt det också.
Nu har jag blivit upplyst om det tråkiga som hände och nu verkar det mest komiskt. Så här var det: Två av killarna i vårt gäng hade klappat två danska flickscouter i rumpan på färjan Varberg-Grenå. Scoutledaren hade sett detta och de två killarna hamnade strax därpå i arrest och fick sedan inte stiga på den lilla båten som förde oss andra från Grenå till Anholt. Det lär ha varit väldigt oskyldiga klappar och scoutjtejerna hade inte varit upprörda. Det tråkiga var ju att inte alla kom med till ön.