Till ön Murter kommer man via en bro. Vårt speciella mål på ön var den lilla staden Betina, för en i vårt sällskap har barndomsminnen därfrån. Vi gick genom de smala gränderna på jakt efter det som fanns kvar av det som en gång var. Då och då såg vi ut över det blå havet. Länge satt vi i skuggan i den lilla baren i hamnen och samtalade om andra tider.
En av de dalmatiska dagarna fick bli till en baddag på öarna Ugljan och Pašman. Vi tog oss dit på kanske tjugo minuter med färja från Zadar och landsteg i Preko på Ugljan. Det första vi gjorde när vi kom iland var att dra runt ett varv i den lilla staden och Londi tog sig ett första dopp.
Sedan for vi söderut mot Kukljica. Någonstans där stannade vi upp för ett dopp, men minnet av just den platsen och just den havsviken ligger under andra minnen av hav och stränder och går inte längre att rota fram. Fast nu ser jag för mitt inre öga en skymt av pinjerna där och kådan från någon av dem sitter fortfarande på min väska här.
Vi for vidare till Ugljans sydspets och över bron till grannön Pašman och inom kort nådde vi Tkon i söder, där man kan ta sig över till fastlandet med färja. Vi fortsatte runt sydudden och stannade vid en sandstrand som dessutom var hundstrand. Allt var bra men vi önskade ändå strax något mer eller annat.
Och så återvände vi över bron till Ugljan och fann till sist den allra bästa badplatsen alldeles i söder på öns yttersida, den som vänder sig mot Dugi otok och där bakom det öppna havet. Där slog vi läger för en lång kväll av sol och hav nedanför olivlundarna som vi just följt en slingrande väg genom.
Heta dagar i Zagreb nu med gazpacho, persikor och aprikoser som huvudföda. Jag blickar tillbaka mot vår dalmatiska resa. Vår fasta punkt var Zadar, en stad som jag tidigare bara läst om och då under dess italienska namn Zara i Enzo Bettizas självbiografiska ”roman” Esilio. En övervägande majoritet av stadens befolkning var före andra världskrigets slut italiensktalande, men nu är staden nästan helt kroatisk.
Under dessa dagar var vi fyra människor och en hund. Mest var vi ute på de närbelägna öarna, men vi hann med flera rundvandringar på den ö som utgör Zadars gamla delar.
Blick in i staden genom en av stadsportarna:
Staden har ett underbart golv som är som gjort för barfotagång, men det var bara Londi som provade på det:
Kudda och Londi
Kyrkan Sankta Maria:
En ny sevärdhet eller snarare hörvärdhet i Zadar är Havsorgeln:
Mina fyra färdkamrater, mer eller mindre synliga:
