Lindens månad kom het i år

Jag tar ett steg ut ur mina Istrienminnen och -drömmar in i dessa heta Zagrebdagar och -nätter utan svalka. Lindens månad, lipanj, kom sent i år, men den kom starkare och hetare än jag minns den ha kommit sist och nu ligger den tung och söt över oss. När vi går under träden, som nästan alla är lindar, här i parken under vårt fönster, blir allting till lindrus och sötma. Till och med i spårvagnarna på vissa sträckor ligger linddoften tung och bedövande berusande och människorna blir till lindebarn av ett annat slag än vi tidigare vetat fanns.

Katterna ligger så lågt och utplattat de kan på trottoarerna i skuggan eller halvskuggan av träd och buskar. De ser trötta ut men samtidigt vildare och mer lejonlika än andra dagar.

Kvällshimlen sluter sig som ett lås om staden och värmen kan inte lämna.

Och för lindens skull – detta Europas mytiska träd – och för att min reskamrat på den här senaste istriska resan påminde mig om den här sången: Am Brunnen vor dem Tore.

Kommentera